1/7
Snart är vi på väg till Tyskland. Väskorna är nästan färdigpackade. Bilen (343:an - som inte kunde köras fortare än 90 km/tim pga att motorn kokade då) är nylackad (sprayade över rostfläckarna) och vi är på väg ner till Tyskland.
Vi tänkte ta båten från Nynäshamn, klockan 18:00, till Kiel. När vi kört ombord stängde Ulla av strömmen, till bilen, med hjälp av en huvudströmbrytare som jag installerat, för att batteriet inte skulle ladda ur. Vi installerade oss i hytten och förberedde oss för att gå upp och äta lite mat. Middag - vi blev hänvisade till ett långt bord där vi i stort sett satt ensamma. Vi beställde mat och satt och väntade på den när ett annat par blev hänvisade till vårt bord och de satte sig ner bredvid oss. Efter ett tag presenterade vi oss och paret sa att de hette Yvonn och Perre. När vi frågade vart de bodde så sa de att vi kanske inte visste vart det var men de bodde strax utanför Stockholm. Tyresö hette det! Vi sa då till dem att det var ju där vi också bodde. Vi umgicks med dem ända fram till 04:00 därefter satt Ulla och jag kvar i baren och tittade på ett gäng knuttar som var uppe och dansade. Klockan 05:15 kom Perre tillbaka via en bakdörr. Nu var han helt klädd i svart. Ulla trodde att han var en av knuttarna. Och vi kallade honom för Knutte efter detta. Knutte hade 'hjälpt' några av hantverkarna, på båten, med att försöka laga en rulltrappa... Vi snackade tills 06:30 och gick sedan ner och lade oss.

2/7
Vi sov en kort stund och gick sedan upp för att få i oss en sen frukost. Vi träffade Yvonn och Knutte och satt och snackade tills båten lagt till vid 16:00. Jag gick då ned till bildäck och skulle köra bilen av båten. Det tog ett tag innan jag kunde köra av på grund av en lastbil, som stod taskigt till då de skulle fälla avfartsrampen. Efter det att jag kört genom tullen och parkerat bilen gick jag upp till Ulla. Hon hade under tiden träffat ett gäng gotlänningar och vi tog ett par öl med dem. Vid halvsjutiden gick gotlänningarna ned och lade sig runt 18:00-19:00.
En av dem, Gösta, var kvar och gick iland med oss. Vi skulle besöka en ölstuga. Vi gick runt ett tag men hittade ingen. Vi frågade då ett tyskt par - Birgit och Wolfgang, som inte var från Kiel, och de visade oss till en stor ölstuga. Ölstugan tillverkade sin egna ölsort som hade en svag eftersmak av honung. Vi tog oss några glas öl och snackade med Gösta, Birgit och Wolfgang. När Birgit och Wolfgang gått tog vi oss en öl till och gick sedan tillbaka till båten. När vi kom ombord gick vi upp till Black Watch och käkade lite och gick sedan och lade oss.

3/7
Hmmmm.... vi vaknade för sent för att få frukost. Vi hade bett om väckning vid sjutiden vid infodisken.... morr.... Vi packade snabbt och klev av båten och tog bilen och åkte iväg mot det okända Tyskland. Först körde vi fel och blev tvungna att vända tillbaka. Nu såg vi skyltar som pekade ut ur Kiel. Vi fortsatte efter dem och kom på så sätt ut på Autobahn. Efter ett tag tog vi av vid avfarten mot Wiedersdorf & Bad Bramstedt. Sedan fortsatte vi, på väg 20b, mot Bad Segeberg. Vid gästhuset Schäfer i Bockhorn stannade vi vid ett värdshus och åt lunch. Vi var jättehungriga! Schweinerschnitzeln mit bratkartoffeln unt sallat Leipzig beställde vi in. Det var kanongott och kostade bara 46 DM! Schnitzeln var stor - som ett elefantöra - den tog upp hela tallriken.
Fortsatte sedan på väg 404 (innan Bad Segeberg), sedan 209 genom Lavenburg (vid Elbe), genom Lüneburg, väg 4 mot Braunscweig därefter väg 1 mot Hameln (Råttfångarstaden!). Det var kväll när vi kom till Hameln. Vi åkte runt minst en timme och sökte efter ett hotell eller värdshus. Vi hade kikat på en infotavla där det fanns förslag på hotell och gästhus. Ett av dem hette Christina och skulle ligga i den gamla delen av staden.
Till slut hittade vi hotell Christinenhof som låg mitt i den gamla staden. När jag kom in lyfte ingen ens på blicken. Jag harsklade mig och gick fram till disken och sa -"Enschuldigen Sie mir bitte..." och försökte att påkalla lite uppmärksamhet. Apkärringen, som stod bakom disken, lyfte inte ens på blicken utan glodde i en broschyr och nonchade mig totalt. Två små skitjyckar sprang omkring och gläfste och skällde men kärringen reagerade inte ens på det. Det blev till slut en av gästerna som sa till om jyckarna. Kärringen var inte döv för hon kunde konversera med de tyska gästerna. När jag väntat i minst 5-10 minuter så blev jag så förbannad så att jag gick. Försökte istället med ett annat hotell men där hade de inget dubbelrum. Portiern sa åt mig att försöka på hotellet bredvid. Det var ett litet (mini) hotell och de skulle 130 för ett dubbelrum. När jag talade om detta för Ulla så tyckte hon att vi skulle fortsätta.
Vi fortsatte vidare på väg 1 mot Dortmund... Hungern började göra sig påmind. Vi passerade ett upplyst ställe och funderade på att hoppa in där men vi hade redan passerat infarten så vi fortsatte. Strax efter kom vi till en böj där det fanns ett värdshus. Vi parkerade och gick in. Innanför dörren möttes vi av en kypare som sa att köket var stängt och att vi inte kunde få någon mat. Hungriga fortsatte vi vidare.
Vi åkte upp på Autobahn så fort vi hade en möjlighet. Efter en stund stannade vi på en rastplats med ett gatukök. Apkärringen där sa att det var försent för att äta trots att det fanns mat i kyldisken och att stekplattorna var varma. Hon ville hellre snacka med en ung kille (hennes son?). Efter en STOR uppoffring lyckades vi få varsin kaffe och donut. Vi fortsatte och svängde av vid en rastplats (Remscheid-Ost) där det fanns ett hotell. Det hette Bundesautobahn-hotel Remscheid-Ost, lämpligt nog. Där parkerade vi vid 01:30 och vi kurade ihop oss i bilen och försökte sova.

4/7
Vaknade krokig i framsätet. Ytterligare en bil hade stannat intill oss. Där hade de lagt sig och knoppat också. Knoppade in igen och vaknade när det var ljust ute. Bilen bredvid oss hade åkt då. Ramlade i stort sett ur bilen på grund av stela leder. Vi gick in på hotellet där vi tvättade av oss och åt.
Eftersom vi bestämt oss, i Hameln, för att inte åka 'sagostigen' så fortsatte fortsatte vi längs Mosel. Vi riktade in oss mot Koblenz, på Autobahn 1 och sedan på E5:an. När vi kom in i Koblenz svängde vi av mot centrum. Vi såg ganska omedelbart ett hotell men kunde inte svänga av så vi fortsatte en bit och blev stående vid ett rödljus. Där såg vi en liten röd skylt där vi trodde att det stod hotell Hamm. Vi svängde av mot höger och såg då hotellet. Det låg precis runt hörnet och vi hade tur och fick en p-plats strax bredvid.
Jag gick in och frågade ifall de hade ett dubbelrum och vad de tog. 130 DM inklusive frukost. Jag gick ut till Ulla . Vi bestämde oss för att ta rummet. Vi fick vänta i tio minuter innan vi fick rummet och beställde då två Pils, som vi fick i lobbyn av portiern. Rummet var fint och det höll en hyfsad standard. Ett stort rum med: TV, fåtöljer, kombinerat arbets/sminkbord och toa med dusch. Ismaskinen fanns i korridoren vid hissen. Som tur var så hade vi beställt fyra Coca Cola, upp till rummet, så det var skönt att ta sig en grogg och att duscha av sig. I lobbyn hade vi tagit med oss en del broschyrer och såg att det fanns en kinarestaurang i närheten. Så vi klädde om och gick ut.
Vid ett bord, utanför en ölpub, satte vi oss och beställde några öl och tittade på folket. Framför oss fanns det två telefonkiosker. Den ena var för telefonkort och den andra för mynt. På mynttelefonen satt det ett stort anslag där det stod att telefonen var avstängd på grund av störningar. Trots det var det många som försökte att gå in. Det var kul att se hur de reagerade. Bakom oss satte sig ett tyskt par och beställde ett par öl. Ulla tyckte att han verkade bakfull *hi-hi* jag höll med.
Vi gick till kinarestaurangen, som vi sett i en av broschyrerna, och åt det vanliga: biff med lök och fläskkött med bambuskott. När vi ätit klart gick vi tillbaka till stället där vi tagit ölen. Där var det stängt! Vi gick vidare och slank in på en ölpub som låg i hörnet bredvid hotellet. Där träffade vi Gäbi (bartendern och ägaren). Vi tog några öl och snackade med lite folk.
Plötsligt stannade det en HD utanför och en skinnklädd kille kommer in och frågade efter närmsta bensinmack. Gäbi sa att det fanns en men att den låg långt bort. Han sa att han inte hade tillräckligt med bensin för att åka dit. Ulla och jag kom överens om att han kunde köra vår bil så att han kunde hämta lite bensin. Killen och jag åkte iväg. Jag sa till honom att han måste bromsa en god stund innan han tänkt att bromsa. Vid det första trafikljuset sa han att han förstod exakt vad jag menade.... taskiga bromsar! När vi kom till macken så hade de ingen dunk som de ville låna ut. Då kom jag på att jag hade en enliters juiceflaska med stor öppning. Vi fyllde den med blyfri bensin. När vi kom tillbaka parkerade vi utanför kinarestaurangen. Vi blev bjudna på öl och vin av honom som tack för hjälpen. Efter detta fyllde han upp HD:n och fick igång den. Han tackade oss igen och åkte vidare. Därefter drack vi mera öl och vin.
Ungefär vid 01:00-01:20 gick vi till hotellet och ringde på för att få komma in. Från matsalen kom en yrvaken nattportier. Jag bad att få vår rumsnyckel (35). Nu skulle det bli skönt att få knoppa.

5/7
Snarrrrk.... sov skönt. Vi duschade och åt frukost och bad om att få behålla rummet en natt till. Gick ut till bilen och hämtade den stora väskan och ett paraply. Gick upp med väskan medan Ulla väntade utanför. När jag kom ned igen blåste och haglade det något alldeles otroligt! Ulla var tapper och stod i dörrprånget och red ut det värsta medan hotellägarens son höll i dörrarna så att de inte skulle blåsa sönder. Efter fem minuter så hade stormvindarna och haglet slutat och då regnade det lite grand bara.
Vi gick ned till Rehnstranden och tittade på lite kultur. Vi blev sugna på kaffe efter ett tag och satte oss vid ett bord på en restaurangs uteservering. Det var under ett tak i ett varuhus. Efter några öl och kaffe gick vi ned till Moselstranden. Vi tänkte gå till 'Der Deutsches Eck' men det började regna igen så vi gick tillbaka till hotellet. När vi kommit halvvägs började regnet att vräka ner igen så vi slank in på en restaurangs bar och tog oss några öl.
Där fanns Robert! Den tyska pratkvarnen! Han gick runt och pratade med alla utom oss som han säkert förstod var utlänningar. Robert blev då och då vänligt men bestämt tillsagd att inte prata så mycket. Då gick han till någon annan och fortsatte att prata.
När regnet minskat fortsatte vi hemåt. På hotellet bytte vi om och bestämde oss för att äta italienskt - pizza och lasagne.
När vi ätit gick vi till 'vår' hörnbar. Istället för att sätta oss vid baren, som dagen innan, satte vi oss vid ett bord i lokalen. Utan att vi beställt det kom Gäbi förbi med en öl och ett glas vin och hälsade oss välkomna. Bredvid oss satt det ett relativt ungt par. Tjejen verkade bara dricka Cola men killen han hinkade i sig sexton (16) 20-centiliters glas och det var inte Cola! Han var rätt pottig då de gick. De var arbetslösa och bodde i ett rum som de fick betala dyrt för. Fin idé att sitta och kröka upp sina pengar... Gäbi skulle försöka att ordna ett billigare rum åt dem. Senare på kvällen kom det in en gubbe med en rolig hund. Den var stor och hade en grå burrig päls. Fast att den var så stor var den kanonmesig. Vi stannade till klockan 02:00-02:20 och då hade Gäbi redan låst ytterdörren och dragit ned jalusierna (vid 01:00).
Vi gick hem till hotellet och ringde på. Samma yrvakna nattportier, som igår natt, öppnade dörren. När jag hurtigt bad om nyckel till rum 35 sa han trött: -"Ja, *suck* vilka skulle det annars vara?" Ulla och jag fnissade hela vägen upp till rummet. Väl uppe tog vi oss en sängfösare och gick och lade oss.

6/7
Klockan väcker oss idag igen. Ulla och jag packar lite och gick sedan ned och åt frukost. När vi kom upp igen packade vi det sista och gick ned och betalade för rummet. Vi stuvar in grejorna i bilen och går och köper lite bröd, dricka och skinka. Nu är det vägen längs Mosel som hägrar. Vi tänkte att vi skulle kunna följa några vägskyltar för att ta oss ur staden.
Kartan, som vi köpt på hotellet, visade att vi skulle rikta in oss på Winningen och Kobern (på västra sidan) eller Lav och Dieblich (på östra sidan). Så enkelt var det inte. Efter drygt en timmes kringflackande såg vi några bilar som svängde in på en liten väg. Vi hängde på. Det fanns inga skyltar men vägen bar av åt rätt håll. Vi åkte alltså åt det håll vi tyckte var rätt. Det var på smala gränder vi åkte och plötsligt såg vi en skylt. Lav stod det. äntligen var vi på rätt väg. Vi hade tänkt att åka ner till Trier via Cochem.
Vid Brodenbach stannade vi och filmade lite. Det var en fin liten by med en borg ovanför. Färden gick vidare ned till Cochem. Det var en större by med mängder av turister från hela Europa. Vi fortsatte mot Bernkastel där vi skulle besöka en borg från 700-talet - Burg Landshut 1, 2, 3. På en skogsväg märkte vi in vårt revir. Sedan gick vi ner till borgen där vi satte oss vid ett bord bredvid slottscaféet. På muren ovanför fanns det ett falkbo. Jag filmade det och när en av falkarna flög iväg höll jag på att ramla ut. Efter ett glas vin och en Cola bestämde vi oss för att åka tillbaka och ta in på något gästhus. Vi höll utkik efter 'gasthaus' med 'zimmer frei'. Innan vi kom tillbaka till Cochem var det bara små byar.
När vi kom till utkanten av Cochem försökte jag att fråga efter ett dubbelrum. Hon som förstod det log och sa att de inga hade. överallt var det fulla parkeringar utanför gästhusen. En liten bit från stadens mitt såg vi en skylt med 'zimmerfrei' och där fanns det en ledig p-plats. Jag gick fram mot skylten. Det fanns två gästhus där. På det, som syntes från vägen, var det stängt men mittemot (bredvid en polisstation) låg det ett till.
De hade ingen reception så jag var tvungen att fråga i baren bredvid. Jag hade hamnat rätt sa barkillen. Han ville visa mig rummen och det var tur det! Ett rum för 130 DM, ett annat för 140 DM och ett större för 150 DM. De första rummen var små och såg ut som ett snabbt uppspikat smäck. även rummet som var störst gav ett smäckigt intryck. Vita väggar och reglar som syntes samt en madrass som stod på tork (uuuurk). Hmmm... undrar om rummen hyrdes ut per timme... Jag gick tillbaka till Ulla och berättade vad jag tyckte och vad det kostade. Vi bestämde oss för att fara vidare.
Vi fortsatte till Brodenbach men där hade de inga dubbelrum. Då åkte vi vidare till Niederfell. Där hade de dubbelrum. 70 DM för rum, dusch, wc och frukost. Vi kunde få mat också för klockan var innan 21:00. även här åt vi gott. Tog sedan några öl vid baren och hamnade bredvid ett par typiskt urtråkiga svenska familjer som försökte roa sig. Vi blev så trötta, av att se dem, så vi gick upp och lade oss.

7/7
Gäsp! Oj, är klockan så mycket! Raskt ner till frukosten. åt en god frukost. Bestämde oss för att besöka borgen som vi sett när vi passerade Alken. Borgen hette Burg Thurant 1, 2, 3, 4 , 5, 6 och var bättre än den i Bernkastel-Kues. Jag filmade en hel del där. Vi fortsatte sedan norrut längs Mosel och svängde upp på Autobahn 226 (E31) innan vi kom till Koblenz igen. Svängde av vid Osnabrück och fortsatte på väg 51 mot Diepholtz.
Vi hade tänkt ta in på ett gasthaus, i utkanten, men missade avfarten och fortsatte in mot centrum. Vi hittade ett gästhus men det var fullt. Portiern var bussig och ringde runt och försökte ordna rum på några andra gästhus. Utanför Diepholtz fanns det ett - Castendieck. När vi kom dit fick vi reda på att kökspersonalen hade semester. Eftersom vi inte hade hittat något annat ställe att bo på tog vi in där.
Vi trodde att det skulle vara lätt att få tag på mat men hej vad vi bedrog oss! Vi parkerade på en stor parkeringsplats och sökte oss in mot stan. Några restauranger var stängda och hade inte de mat vi ville ha eller så var de jävligt dyra. Vi gick tillbaka mot bilen. I närheten av bilen hade vi sett ett hak. Vi gick in där. Det första intrycket var att de bara serverade skräpmat men vi satte oss ned ändå, vi var ju hungriga. Vi beställde in pepparstek och schweinschnitzel. Inte nog med att det var mycket mat det var gott och billigt också. Haket hade fyra bord och fyra stolar vid en bardisk. Där satte sig några storvuxna ungdomar med snaggade skallar som gjorde att man fick tanken på att man var tillbaka till 40-talet och packet som fanns då. Fortsatte sedan hem till det folktomma gästhuset. Eventuellt så bodde det en holländare där men vi såg inte till honom. Innan vi knoppade slappade vi på de sköna men knarriga sängarna och kollade lite på TV och snackade lite om vart vi skulle åka morgonen efter.

8/7
Vi vaknade och packade. När jag satt och filosoferade på muggen kikade jag på toapappret i hållaren... Det fanns ett återvinningsmärke på det... hmmm... Vi gick ned och åt en god frukost. Det var överdådigt uppdukat med mat! Det fanns i stort sett allt. På väggarna var det uppsatt massvis med bockhorn. Lamporna var av bockhorn. Allt var av bockhorn. På grund av lite språkförbistring fick vi två kannor med kaffe var. Mycket kaffe var det ju. Vi gick upp, hämtade vårt bagage, betalade och blev tvungna att doa igen (ärpans mycket kaffe var det ju). Hej och hå! nu skulle vi till Lübeck så det blev väg 51 och sedan Autobahn 1 igen.
Vi kom till Lübeck på eftermiddagen och svängde av vid första skylten och stannade vid en infoskylt. Skrev upp hotell m.m. och jämförde det med en karta som vi köpt på en mack. Vi åkte in mot centrum för att försöka att få ett rum på Scandic Hotel. Vi trodde att vi skulle ha större chans att få ett rum där då de hade flest rum. Vi kom istort sett rakt på det och jag gick in och frågade om de hade dubbelrum. Jepp jag lyckades att få ett dubbelrum för två dagar för 160 DM/natt istället för 225 DM/natt. Det var tydligen en drive som de hade.
Rummet var perfekt och det kändes skönt med lite 'svensk' standard. Vi packade upp och jag gick in och duschade (efter ett par wirrar). Gulp! Avloppet var igensatt eller också hade de inte installerat något. Vattnet läckte ut på badrumsgolvet och hade jag duschat längre så hade det läckt ut i rummet. Jag ringde receptionen och de fixade så att vi fick rummet bredvid.
Efter det att Ulla duschat gick vi ner och åt fisk och drack vin för 109 DM - svindyrt. Sedan gick vi ut och tänkte sätta oss på en pub och ta några öl. Eftersom det inte fanns några i närheten bestämde vi oss för att gå till 'gamla stan'.
Fleckos lokalsinne hade gått och lagt sig och jag hävdade att vi skulle 'gå dit'. Ulla motsatte sig det hela men jag sa att jag hade rätt. Efter en stund insåg även jag att min hjärna tagit semester den också! Vi gick tillbaka och kom senare på rätt väg. Den första öppna puben - Prian - slank vi in på. Här passade verkligen Christinas påvert. Litet, enkelt, skitigt och trist atmosfär. Väggarna var fulla med kors och det verkade som om stället inspirerats av 'Life of Brian'. Vi tog öl och vin, betalade och fortsatte sedan vidare. Snart kom vi till ett ställe som var bättre - Königsberger Pils. Alldeles vid ingången satt det tre svenskar och diskuterade. Vi satte oss vid ett bord och beställde in.... gissa vad??? öl och vin. Vi satt där en stund. Svenskarna gick och när vi druckit upp frågade vi vad vinet vi druckit hette (Eiswein), betalade och gick hem och lade oss.

9/7
Sov över frukosten. Gick in till stan och kikade lite. även här har de begåvats med ett A-lag. Fortsatte till Rådhustorget och letade efter någonstans att sitta och äta.
Vi hittade ett ställe där vi tog pannbiff med lök och potatismos och efteråt tog vi kaffe. Det gick på 64 DM! Pruttdyrt! Under tiden, då vi åt, gick det runt en gubbe och gapade. När vi gick såg vi att han gick runt bland uteserveringarna och skällde på gästerna. Hans 'vackra' (brrr vilken ödla) kvinna sa åt honom flera gånger att han skulle sluta. Till sist kom ju polizei och sa åt honom att försvinna därifrån. Fyllot flyttade då på sig till en annan sida av torget. Kort därefter var han uppe och härjade igen. När polisen kom dit igen skulle fyllot förklara, vad han gjort, gjorde han det med så yviga gester så att han stänkte ned polisen med öl. Polisen tog då burken och knycklade ihop den. Sedan sa han något i sin Walkie-Talkie och efter ett par minuter kom det en VW-buss och hämtade fyllot. Men! dessförinnan klappade hans (uuurk) kvinna till honom och sagt åt honom att om han lyssnat på henne så hade detta inte hänt. Efter denna underhållninig gick vi hemåt.
På vägen gick vi in i en affär där vi köpte lite öl och vin för att ta med hem till Sverige. Därefter gick vi in på samma bar - Königsberger Pils - som kvällen innan. Satt där en stund och gick sedan hem. Vi gick ut och tog en hamburgare till middag. Sedan gick vi till uteserveringen mittemot hotellet och sörplade vi i oss lite godsaker. Efter detta gick vi hem och lade oss.

10/7
Vi vaknade tidigt och packade lite innan vi gick ner för att äta frukost. Efter frukosten gick vi upp och packade det sista. När vi betalat fortsatte vi mot Kiel. När vi kom in i Kiel så var det dåligt skyltat så vi åkte för långt. Vi fick vända, ett par gånger, och kom till slut ner till kajen. På kajen fick vi vänta en halvtimme innan vi fick åka ombord.
Vi åt en hyfsad middag på båten och gick sedan upp till Tropical Garden. Där spelade vi bland annat bingo. Det var några knuttar där och de tyckte att jag var lik 'Loket'. På småtimmarna träffade vi ett par som vi sett när vi skulle byta försöka hytt. Senare träffade vi även en dum dj-la karl och hans trevliga kvinna. Gubbens idéer var 1000-tals år förlegade och det verkade som om han bad om ursäkt för sin kvinna. Hon var som sagt mycket trevlig. Sent omsider gick vi och lade oss.

11/7
Jag hade svårt att sova då jag ville vakna i tid för att hinna åka av båten i tid i Nynäshamn.
Sov nästan ingenting. Eftersom det var becksvart i hytten hade man ingen tidsuppfattning. Och jag ville inte sova för länge. Hade bara en otrolig längtan att få komma ut ur hytten och hem till lägenheten och landet igen.
Vi var försenade och kom till Nynäshamn först klockan 16:00. Efter att ha pröjsat tull, för en flaska vin, var vi äntligen på väg mot: Trivsamma Tyresö!

SLUT!